Detta får ni se till att
läsa! Väldigt intressant skrivit av Pernilla Skoglund i gårdagstidningen,
Hallands Nyheter.
Ska
kärlek inte alltid få finnas?
Okej, jag vet. Det kommer väl
inte som en överraskning direkt. Ändå gör
det det. Alltså det där
med att solen kommer att dö om sisådär
5-6 miljarder år.
Vi satt i bilen, pojkvännen
och jag, efter en trevlig utflykt och småpratade
om allt möjligt. En sån där skön söndag
när allt kändes
så självklart.
Och så kommer det där
upp. Det där med att världen
inte alltid kommer att finnas.
Det är som det är, säger
pojkvännen som är av
en mer accepterande natur än vad jag är. Men
det är ju FRUKTANSVÄRT!
säger jag, eller snarare skriker jag.
Pojkvännen är av
den mer logiska sorten. Jag den mer känslosamma.
När vi flyger och jag skakar av flygrädsla
säger han lugnt till mig: Dör
man så dör
man. Det är inget att oroa sig för.
Just det argumentet brukar ALDRIG funka när
jag är flygrädd
uppe i luften. Och argumentet Det är
som det är funkar heller inte alls
bra, när det gäller
att världen inte alltid kommer att finnas. Människan
som art kommer ändå
inte finnas då, fortsätter
han. Inte finnas!!! skriker jag.
Så sitter jag där i
bilen, och tankarna svindlar i den trygga Volvon när vi
kör i staden där
jag vuxit upp och varenda hörn känns
så hemma som om jag kan hålla
det i mina egna händer och så ska
jag greppa att allt detta inte alltid ska finnas. Och jag tänker
på alla underbara söndagar
och det underbara att det finns tid och nya dagar och minuterna innan den man älskar
ska komma hem och den där längtan
som finns i magen då. Eller marsdagarnas första
vår-andning med gyttja under skona på vårpromenaden.
Tonårig osäkerhet,
Ätrans vatten som rinner med lugn säkerhet.
Hur första kaffekoppen utomhus i april smakar, och
alla dessa första kyssar som människor
kysser och alla dessa underbara barn som är någons
första barn.
Eller
bara det underbara med en kram.
Ska inte kramar alltid få
finnas? Allsvenskan. Ett gott skratt. En kall öl.
Solnedgångar som skiftar i rosa. Du? Jag? Ska kärlek inte alltid få finnas?
Kanske är
det bara lättare att säga:
Det är som det är.
Men just när
jag sitter där i bilen och tänker
på allt det som man inte kan annat än
att älska med den här märkliga
men fantastiska världen vi lever i så
finns det bara en enda lösning på det
här svåra
problemet.
Ta på dig skona, gå ut
i skogen och känna gyttjan klafsa när
jorden ännu en gång
tinar upp för vår.
Och när tanken svindlar för långt,
håll den du älskar
hårt i handen.
Pernilla Skoglund
”Filosofisk
fotograferande skribent som älskar att fika.”
Det händer att jag tar och kikar i tidningen på mornarna och ibland fastnar vissa saker. Att läsa dagens kåsör i Hallands Nyheter tycker jag om, och just igår fastnade Pernilla Skoglunds lilla krönika för
mig nåt enormt. Tycker den är så bra skriven och
beskriver verkligen saker som får en att tänka
lite extra. Den har ett bra och tydligt budskap som visar tydligt att man
ska fånga dagen och ta vara
på de speciella ögonblick man får.
Ska kärlek inte alltid få finnas?
Otroligt bra, därför jag bara tvungen att
skriva av och dela med mig till er. Hoppas tankar sätter igång
lika mycket för er som de gjorde för mig.